En SMART metod att få mer nytta av forskningen

StonePower tillämpar en egen  utvecklingsmodell för att öka nyttan av FoU projekt.

SMART metoden är  baserad på ett helhetsgrepp på utvecklingsprocessen, vare sig den riktas mot produkt- eller tjänsteutveckling.

Forskning för ökad tillväxt

Hur stor del av den svenska forskningen kommer näringslivet tillgodo som ökad tillväxt?  Enligt internationella jämförelser ligger Sverige i toppen på världens forskningsnationer, med USA och Japan i ledningen. Detta gäller dock inte i absoluta termer, utan i proportion till BNP. Vi är dock inte i täten när det gäller att omsätta forskningen i nya produkter.

Den kunskapsbaserade delen av det svenska näringslivet är dock i ett internationellt perspektiv ovanligt koncentrerad till några få stora multinationella företag, som exempelvis Volvo, Scania, Saab, Astra, Ericsson, ABB m.fl. En del av dessa företag har dock under senare år starkt minskat sina FoU insatser eller flyttat kunskaps-drivande utveckling till andra kontinenter. Outsourcing av tillverkning innebär också många gånger flytt av FoU verksamhet.

Den totala satsningen på FoU uppgår till närmare 4% av BNP, men av detta är den statliga finansieringen enbart 25%. Närmare 3% kommer från företagen och kan således bedömas som industrirelevant. De statliga medlen går nästan uteslutande till grundforskning och den akademiska sektorn. Av industrins satsningar går merparten till att utveckla dagens och morgondagens produkter och detta inom ett relativt koncentrerat område. Huvudparten av svensk FoU hamnar inom områden som transportmedel, teleprodukter, läkemedel och maskiner.

Om man betraktar Sveriges samlade FoU som ett system för att skapa och använda ny kunskap i många olika sammanhang inser man dock snart att aktörerna ofta har olika intressen och betraktar FoU med vitt skilda tidshorisonter. Statligt stödd FoU är idag nästa synonymt med akademisk forskning för ”publikation” och stöd till kompetensutveckling, snarare än produkter. Industriforskning är på samma sätt synonymt med ”produktutveckling”.

En grundläggande fråga är hur Svensk FoU i en ökad omfattning skall kunna bidra till tillväxt och förnyelse, när forskningspolitiken för närvarande ej prioriterar tillväxt och mångfald? Frågan är naturligtvis mycket mer komplex och berör en mängd samverkande faktorer.

Man kan dock fråga sig om det finns ”goda exempel” att hämta från andra nationer?  Nedan ges ett lite axplock från tillväxtorienterad FoU, med exempel från USA, Japan och Europa. Bilden är långt ifrån komplett!

USA forskar för att få tillväxt

Synen på FoU är i USA framförallt att den skall leda till ökad konkurrenskraft och ökad sysselsättning, där behovsinriktad FoU prioriteras i samtliga led. Redan i början av 1920 talet skapade MIT det entreprenörsinriktade universitet och senare byggdes en hel arsenal av stödverksamheter ut, som sammanförde tekniköverföring, licenser, inkubatorer och riskkapital. Idag finns i USA över 1000 framgångsrika FoU centra som drivs i nära samverkan mellan universiteten och industrin. Svenska teknikparker och andra centra har försökt kopiera modellen utan att lyckas speciellt bra.

USA har varit mycket bra på att snabbt kunna kommersialisera forskningsresultaten och de amerikanska satsningarna läggs framförallt på sektorforskning och inte på grundforskning. I USA är en av tio amerikaner inblandad i att skapa nya företag, jämfört med en av 50 i Sverige. Genombrottet för amerikansk FoU kom dock relativt sent, inte förrän under 1980 talet då den s.k. ”Baye-Dole Act’en” kom till kongressen, vilken var en reform som lät universiteten, icke-vinstdrivande organisationer och småföretag behålla rätten till innovationer, som utvecklats med federala forskningsmedel.

Just nu försöker dock Vinnova att kopiera det som i USA går under benämningen Small Business Innovation Research (SBIR). I USA finns en lag som innebär att minst 2.5% av externt utförd federal FoU skall riktas till småföretag.

Japansk forskning och utveckling bygger på mångfald, långsiktighet och snabbhet.

Det japanska FoU systemet skiljer sig på många sätt från det amerikanska då universitetens roll har en indirekt roll för att överföra kunskap i tillväxt. Det är snarare det utvecklade samarbetet, både formella och informella, mellan stat, storföretag och småföretag som kan förklara mycket av Japans framgångar efter andra världskriget. Medan den amerikanska forskningsmodellen premierar enskilda individers förmåga, betraktar japanska industrin tillväxt som ett ”gemensamt åtagande” av ett stort antal aktörer. Symbioseffekten är därför  påtaglig i det japanska forskningssystemet.

I Japan har man i ett tidigt skede identifierat aktörernas olika roller. Vad har staten ansvar för, vad skall storföretagen göra, hur kommer småföretagen in i bilden och vilka stödfunktioner skall/bör man bidra med? Vilka tidshorisonter arbetar de olika aktörerna inom?

I princip formuleras långsiktiga, 50-100 års visioner på alla nivåer. Den forskning som bedrivs blir istället att öka kunskapen kring hur visionerna skall kunna uppnås på ett praktiskt plan. En mångfald forskningsinstitutioner samverkar härvid för att systematiskt föra kunskapen framåt, utan att alltför tidigt konkretisera idéerna i vare sig patent eller produkter. När industrin, framförallt av marknadsskäl behöver en given kunskap finns i regel ett överflöd av kunskap att generera produkter från. Detta har den japanska industrin många gånger utnyttjat för att snabbt komma ut på marknaden med ”prototyper”. Prototyper som sedan förfinas genom intensiv konkurrens på marknaden. För 30 år sedan betraktades Japan som ett land som ”kopierade” omvärldens lösningar och sedan förbättrade dom enbart marginellt. Så är dock inte längre fallet inom de ledande områdena som konsumentelektronik, bilar, nya material m.m. där Japan nu driver utvecklingen framåt.

Mångfalden till FoU-stöd i Japan innebär att nödvändig kunskap snabbt kommer den behövande tillgodo. Ett storföretag som Hitachi lägger exempelvis ut en hel del av sin produktutveckling på småföretag för att komma åt nichkunnande. Företag som också arbetar med dess konkurrenter. Lokala forskningsinstitut i landet ger många företag tillgång till ökad kompetens genom att låta professorer och seniorforskare ”arbeta” under perioder i företag eller experter i olika företag ingå i allmäntillgängliga expertbanker.

Lokala stadsdelsförvaltningar kan vidare  ingå i värdeförädlingskedjan, genom att sammanföra många småföretag till större konsortiebildningar, medverka till att bjuda på upphandlingar och själva ”ta order”. Likaså att stödja företag i sina internationella ansträngningar, marknadsföring av produkter m.m. En viktig roll har ofta framställts som att skapa plattformar för samarbete.

På samma sätt spelar branschorganisationer en viktig roll att föra företagsgrupper framåt. Ett bra exempel är fiskeriarbetarförbundet, som genom ständiga intervjuer av branschens företrädare har skaffat sig en klar bild hur produktiviteten exempelvis i fiskberedningsindustrin kan mötas med att utveckla ny och effektivare teknik. Förbundet arbetade med produktnära forskning, utvecklade i samverkan med industriföretagen nya maskiner och sålde sedan de nya effektivare filleteringsmaskinerna (subventionerat) till medlemsföretagen. Här kunde man räkna in minst tre vinnare. Fiskindustrin, kunderna och utvecklingsföretagen.

Medan omvärlden satsat mycket på att bygga upp universitetsforskning har Japan gått snarare den motsatta vägen. Den statliga forskningen präglas av excellens och där kan företagen utveckla sina kommande spetsprodukter i nära samarbete. MITI’s (numera METI’s) roll var att formulera de långsiktiga visionerna för kompetensförsörjning och möjliggöra genombrottsforskning inom relativt snäva områden. På hemmaplan har dock företagen varit måna om att koncentrera sina forskningsinsatser till närmast tids planerade produktlanseringar.

FoU-modellerna inom företag som Toyota, Canon, Sony, Hitachi, Mitsubishi, Nippon Denso, NTT m.fl. skiljer sig dock åt på många punkter, på samma sätt som FoU-arbetet inom exempelvis ABB, Astra och Ericsson skiljer sig åt strukturmässigt.

Forskningsverksamheten inom exempelvis Sony präglas av att ”projekten” noga definieras och följs, nästan lotsas fram, men att utmaningar fortfarande finns kvar för de som ”ärver” projekten. Inom Canon, bedrivs en omfattande intern ”forskningshearing”. Grupper presenterar regelbundet framsteg och problem och alla är välkomna att delta. Kommer inga invändningar kan man i efterhand ej heller kritisera projekten. Alla blir så att säga ansvariga för att projekt skall lyckas och då blir samarbetena bättre, menar man inom Canon.

den senaste undersökningen av Nihon Keizai Shimbun’s årliga FoU enkät, omfattande 304 större företag, planerar nästan samtliga att öka sina FoU insatser jämfört med tidigare år med i snitt 5%. Det blir det sjätte året i rad som en ökning sker. Dom mest expansiva branscherna är nu läkemedel, livsmedel och bioteknik där ökningen är 10%, medan ökningstakten för material, energi, maskiner och bilar blir mellan 6-8%. Det viktigaste motivet för ökningen uppges vara ”att göra sig redo för att möta en hårdare konkurrens”.

Tiden för omsättning av FoU-resultat till produkt på marknaden pressas dock mycket hårt och stora resurser läggs på att ständigt korta ner utvecklingstiderna fram till produkt. ”I en snabbt föränderlig värld måste också produktutvecklingen gå mycket fortare”, anser japanerna.

Många av företagen vill nu också stärka det man definierar som grundläggande forskning, och många är beredda att öka samarbetet med de japanska universiteten. Över 50% av företagen förväntar sig därigenom att få innovativa idéer som eventuellt kan leda till nya affärsområden. Över 45% av företagen har dock mindre goda erfarenheter av just universitetsforskningen och säger att FoU partners inte har tillräckligt kostnadsmedvetande och många är rädda att partners kan läcka konfidentiell information. Intressant är dock att över 30%  av de japanska företagen nu skulle vilja öka samarbetet med utländska universitet.